Vad känns mer svensk sommar än att i kanten av en äng hitta vilda smultron som man trär upp på ett grässtrå och så smakar dom så där ljuvligt sött och somrigt!? Är det sånt man ska komma ihåg när man sitter där i mörkret och huttrar i november?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar